Anslagstavla

Hej alla vänner,
Gotland, enligt Bob:
Vi startade tidigt med gps:en inställd på Oskarshamn där vi skulle ta färjan till Visby. Första stoppet för kissande och kaffe blev Ronneby Brunnspark. Redan där kunde resan tagit slut för jag trampade in en tagg i tassen och vägrade gå. Matte fick agera veterinär medan husse höll mig så hårt att jag nästan tappade luften…. Precis som jag skulle bita Matte ??? …… i alla fall fick hon till slut ut den fördömda taggen och resan kunde fortsätta.

I Oskarshamn var det 128 grader varmt så där blev det glass i väntan på färjan. Nere i hamnen gick jag ut från bilen och kollade in vårt resesällskap i bilkön, Herregud!! Redan där fick jag sätta ner tassen och skälla ut en o annan schnauzer, tror till och med dom var från Tyskland, nåja…

Ombord var det toppen, vi fyrbenta hade en egen del av färjan med fällbara stolar till de tvåbenta, vattenkran, tv med mera. Jag hade eget godis, tuggpinnar och snacks med mig. När jag visat vem som bestämmer för de andra i ”petlounge” passade jag på att koppla av och sova en liten stund. Fick slå en drill ute på däck och titta på havet, helt okej för mig. Eftersom jag inte är helt tom i huvudet så skärpte jag mig såklart och skötte mig alldeles utmärkt, man vill ju följa med fler gånger…..

Framme i Visby checkade vi in på ett hotell som nog var byggt till små dockor egentligen och där stod korg, skålar och godis och väntade på mig på rummet. Personalen gullade med mig och jag visade hela tiden min bästa sida. Där var flera fyrbenta på hotellet och vi höll en respektfull attityd mot varandra. Lite halsmorr, men inte mer än så.

Dagarna som följde var så himla najs. Vi åkte på bilutflykter och såg stående stenar, jag markerade såklart revir på dom, vi hälsade på Ingmar (som tyvärr var stendöd) och vi studerade folkofä-livet från serveringar.

Utanför hotellet var det stockrosor, fler dockhus och små Stockholmstikar att flörta med. Överallt var jag välkommen, vattenskålar sattes fram snabbare än husse fick en öl och skugga hittade jag alltid.

Ibland fick jag ta en siesta på hotellrummet mitt på dagen för det var för varmt för mina fina tassar. Kvällarna avslutades alltid med glass och promenad längs strandpromenaden, då njöt jag kan ni tro !! Magiskt vackert varje kväll.

Sista dagen träffade jag äntligen en Westie ! Det var Dante från Eslöv, han var bara en liten femmånadersplutt men ack redan så Westiefierad. jag var faktiskt tvungen att visa vem som var äldst !!! Det kommer bli fart i den, tro mig !

Tiden gick jättefort och helt plötsligt satt vi på färjan igen. Då var det helt andra fyrbenta, till och med kattskrällen !!! Det kunde ha gått hur som helst men matte förvillade mig så vi fick platser där jag inte kunde se dom … inte helt okej men nu var det ju semester….. dock hittade jag en söt kolsvart dvärgspets att imponera på. Det gick sådär.

Bilresan hem från Oskarshamn hade bara ett stopp, Mc Donalds någonstans i Sverige, vad vet jag. Då var jag så himla trött och bara ville ligga i bilen och slumra och tänka på min fina semester. På väg mot Trelleborg körde vi rakt in i REGNET, det slutgiltiga tecknet på att semestern var slut för denna gången…..

Ha det West, vi hörs och ses snart igen, tasskramar från Bob

p.s har ni en egen semesterberättelse att dela med oss ? Mejla den till info@westiesyd.se

Det här har jag tänkt på jättelänge och måste få vädra mina åsikter.

Jag delar in tvåbenta gäster i tre kategorier:

*Guld

*Silver

*Kattmänniskor, pedanter och annat icke nämnbart.

Kategori tre ser jag helst att mina tvåbenta inte bjuder hem i mitt hem. Men visst, misstag händer och ibland måste man tampas med dessa. Jag känner igen dom direkt !!! Oftast hälsar jag inte utan ligger kvar under bordet o stirrar.

”Bob, kom o hälsa” säger matte och DÅ säger gästen ”OOOOhneeej vi ska inte störa honom.

Hahahaha, det menar dom icke, dom vill inte ha mig i närheten för då kan det, gud förbjude, hamna ett vitt strå på deras kläder. Och då ska det dras bort sakta och hållas upp mot ljuset samtidigt som dom säger: jag tyckte ni sa att han inte fäller ……

Och sen ska några alltid tala om att man är ”kattmänniska”….och mala på om hur självständiga katter är. Andra treor är lite falska och vill att mina tvåbenta ska tycka om dom, så då klappar dom mig lite tafatt och därefter går dom direkt till toan OCH TVÄTTAR HÄNDERNA.

Ni i kategori 3 : Bara bli hemma.

Silverkategorin är roligare, dom flesta av våra tvåbenta vänner hamnar här.

Dom är jätteglada att få hälsa på mig, dom kelar, skojar och leker. En del sticker till mig något gott under bordet när matte o husse tittar bort . Dom frågar om min hälsa och mina upptåg och tycker jag är så himla gullig ! Ibland har de här människorna själva hund.

Ni silvermänniskor : Ni är så välkomna.

Guldkategorin är få men dom finns.

Dom gör allt som silvermänniskorna gör men dessutom har dom godis i fickorna och lägger sig på golvet och skojar med mig. Dom vill passa mig när mina tvåbenta är borta och jag sitter i deras knä nästan hela kvällen. Dom tar minst 20 bilder på mig i timmen och dom pratar aldrig om något kattskrälle. Guldmänniskor kan vara hundägare men oftast är dom inte det, för dom jobbar för mycket eller har bebisar eller nåt annat viktigt.

Ni Guldmänniskor: Mi Casa es su Casa, när flyttar ni in ?